|
Svar på öppet brev på Facebook (se nedan inlägg eller Facebook)
Först vill styrelsen tacka för ert engagemang som tyder på att veteranarbetet är viktigt i era ögon. Vi hoppas att detta engagemang också omfattar alla andra viktiga frågor för veteraner, nu och i framtiden.
Vi går här inte in på riksdagsbeslut, tävlingsbestämmelser och regelverk kring hur konstnärstävlingar avgörs. Huvuddelen av detta kan ni läs här >>
Svar på ställda frågor rörande monumentet
Tävlingen resulterade i 60 förslag, huvuddelen av dessa kan ni nu också finna här. Av dessa framstod ”Resare” vara det värdigaste och mest uttrycksfulla. Vi vill understryka att ”kotten” är bara en del av monumentet men den viktigaste (tycker vi). Hur skall vi kunna känna igen oss själva och de av oss som inte kom hem? Urholkningarna i marmorn är i mänsklig ansiktsstorlek och form vilket innebär att ”kotten” representerar var och en av oss som varit därute, ingen nämnd och ingen glömd.
Den andra delen av monumentet är det stora fundamentet med sin konstnärliga utformning som uttrycker livet och dess mysterier, vilket väl kan symbolisera varför vi for iväg för att göra våra insatser- insatser som vi är stolta över.
Den tredje delen av monumentet utgörs av bänkarna. I dessa kommer det att huggas in texter. Dessa är inte färdiga utan där vill konstnärinnan ha veteranernas hjälp att välja ut lämpliga texter. Det arbetet börjar i november. Monumentet är inte komplett utan dessa.
Den fjärde delen av monumentet är de omkringstående träden som skapar ett rum i vilket man går in i. Det för Sverige unika utförandet och placeringen på en så publik plats gör tillsammans att de som inte varit ute erinras om att några svenskar, vi, måste göra jobbet i verkligheten.
Det är onödigt att säga att statens veteranmonument vill visa alla veteraner erkänsla och respekt, så självklart är monumentet tillägnat oss och de som kommer efter oss. Vi känner också att förbundet inte vill eller kan distansera oss från alla andra veteraner som varit där vi har varit!
Vad gör vi då. Reaktionerna som framkommer delger vi självfallet beslutsfattarna i den mån de själva inte följer vad som sägs och skrivs, vilket de gör. Men vi känner också att engagemanget som veteransoldaterna visar måste tas tillvara. Det är ingen hemlighet att förbundet under många år har drivit på om ett veteranmonument. Frågan har diskuterats och beslut fattats vid årsmöten, senast för två år sedan. Riksdag och regering har uppfattat detta och har nu skapat ett veteranmonument för alla.
Nu är frågan hur går vi vidare, tidpunkten kan av olika skäl vara fel men icke förty, vidare skall vi! En sak skulle kunna vara att vi på sikt, själva i likhet med veteransoldater i några andra länder uppför ett veteransoldatmonument av mer internationellt/ traditionellt snitt. Frågorna kring en sådan tanke är många och behöver få svar och mycket arbete innan vi kan gå vidare! Intill dess så får vi alla uppleva det nu beslutade veteranmonumentet och se hur det ser ut i verkligheten och hur det eventuellt kan utvecklas i framtiden.
Förbundsstyrelsen Sveriges Veteranförbund - Fredsbaskrarna (SVF)
Fråga från Facebook:
En öppen fråga till styrelsen i Fredsbaskrarna! I dagarna presenterades det vinnande förslaget av ett kommande veteranmonumentet vid Sjöhistoriska museet i Stockholm. Förslaget ”Restare” av Monika Larsen Dennis. Det diskuteras nu flitigt på sociala medier bland oss (militära) veteraner och enigheten är stor. Vi är besvikna och känner en stor oförståelse inför det nu presenterade förslaget! I ett veteranmonument vill vi se och känna våra kamrater. Både de levande och de som aldrig fick komma hem. Vi vill också att de som aldrig varit ute skall kunna förstå och känna stolthet över vad Sverige och våra soldater åstadkommit!
Vad i detta monument som redan fått öknamnet ”Kotten” representerar det vi gör och har gjort? Varför har inte vi veteraner i större utsträckning fått påverka utformningen? För det är väl oss som det är tänkt att tillägnas? Frågorna är många och besvikelsen idag är stor! Vår fråga nu är vad ni i förbundsstyrelsen gör och kommer att göra för att förmedla våra känslor, tankar och åsikter? Johannes Nordgren Bosnien, Kosovo, Afghanistan
|